Med Simone Biles som senaste kvitto tycker jag mig se någon form av skifte det senaste året. Ett skifte när det kommer till aktiva idrottare, i den starkaste av strålkastare, som prioriterar sin mentala hälsa genom att avstå sin sport. Under coronabubblan i NHL, NBA och andra ligor pratade flera spelare om de psykiska påfrestningarna. Men så vitt jag vet sade ingen att de behövde stå över en match mitt under pågående säsong/slutspel. Förutom möjligen de spelare som i slutet på förra säsongen valde att inte gå in i bubblan över huvudtaget.
Vi är relativt vana vid att höra berättelser om psykisk ohälsa och mentala utmaningar från idrottare som avslutat sin aktiva karriär. Och missförstå mig inte, det är bra. Oavsett när i livet man berättar om sin psykiska ohälsa är min stora övertygelse att man hjälper sig både själv och andra. Men de senaste månaderna har frågan om psykisk ohälsa dykt upp i högst aktiva och extremt välbevakade forum. På tennisens världsscen berättade världens främsta kvinnliga tennisspelare Naomi Osaka att hon sedan 2018 lidit av depression och ångest. Detta gjorde att hon hade svårt att genomföra exempelvis presskonferenser utan att bli nedbruten mentalt. Hon hade bett om att få avstå presskonferenserna på prestigefulla French Open, men tävlingsledningen hade sagt nej. Istället för att då pressa sig, pusha sitt psyke, igenom frågestunderna med media – som jag gissar att många andra gjort – bestämde hon sig för att inte komma till tävlingen över huvudtaget. Hon tog ansvar för sitt mående, och prioriterade sin mentala hälsa.
”De sviker sitt land”
Det gjorde Simone Biles också. Den amerikanska 24-åringen tillika världens bästa gymnast gjorde ett svagt framträdande i hoppfinalen i OS – något som hon sedan avslöjade berodde på att hon inte kände sig mentalt stabil. I samband med detta meddelande hon att hon drog sig ur de resterande grenarna den finaldagen. Orsaken var, som sagt, mental ohälsa. Hennes kropp och hjärna var inte i synk. Biles drog sig sedan ur ytterligare ett antal finaler dagarna som följde, men kom tillbaka till den sista deltävlingen och tog ett OS-brons. Det var hennes sjunde olympiska medalj i karriären.
Jag gissar att både Naomi Osaka och Simone Biles hade vetskap om hur deras besked skulle mottas i världen. De fick mycket stöd, men också enormt mycket hat och kritik. Människor med stora bokstäver på Twitter, i kommentarsfält och (sannolikt) i privata inkorgar. Människor som menar att de är svaga, osportsliga, egoistiska, sviker sitt lag. Sviker sitt land. Jag gissar att både Naomi Osaka och Simone Biles visste att de skulle bli tvungna att försvara sig, förklara sig och bemöda sig att försöka få kritikerna att förstå. Flöden skulle sprayas med hårda ord, förutfattade slutsatser och dömande konstateranden.
Sen när är spöken farliga?
De hade kunnat skylla på en fysisk skada. De hade kunnat sagt att de haft problem med ett knä, en axel, eller någon annan kroppsdel som är vital för att utföra deras sport. De hade kunnat mörka för att skydda sig från stormen. Då hade de fått arbeta med sin mentala rehabilitering i lugn och ro. För än så länge är inte en mental nedsättning detsamma som en fysisk sådan. Än så länge räknas man inte som skadad om man ”bara” har spöken som härjar i hjärnan. Sen när är spöken farliga?
Men de mörkade inte. De skyllde inte på en fysisk skada. De stod rakryggade och berättade sanningen och att det var deras mentala mående som var skadat. De tog sina enorma, personliga plattformar, på den ännu mer enorma idrottsscenen och visade att mentalt mående är viktigt. För miljontals barn, unga och vuxna idrottare runtom i världen visade dom att det är okej att må dåligt, att säga nej och att prioritera sitt psyke.
Jag är varken atlet eller agerar på några enorma idrottsscener. Men ju fler vi är som lyfter fram dessa exempel, desto snabbare kommer vi att nå en normalitet och ett krossat stigma kring psykisk ohälsa. Och desto snabbare kommer vi att betala tillbaka till alla de som inte haft kraft, mod eller stöd nog att berätta. Det är vår chans att göra kostnaden lite, lite mindre för de atleter som betalar så dyrt genom att blotta sitt innersta.
Så tack, Simone och Naomi. Kanske har vi kommit in i en ny era nu, där psykisk ohälsa får ta den plats den behöver i det idrottsliga samtalet. Oavsett hur stor scen du står på.
Vill du läsa mer inlägg om psykisk ohälsa klickar du här
The post Hur Simone Biles, Naomi Osaka förändrar samtalet kring psykisk ohälsa appeared first on Kajsa Kalméus.