Det är många saker som NHL är otroligt duktiga på. Personligen tycker jag att de är överlägsna i sociala medier, de har troligtvis 2-3 personer per klubb som jobbar med att ta med fansen bakom kulisserna och in i hjärtat av laget och spelarna. Men en annan sak som man inom världens bästa hockeyliga är bra på så är det hyllningar av olika slag. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag suttit och gråtit av värme och glädje, eller av sorg och skörhet, efter hyllningar i anslutning till NHL-matcher och bortom dem.
Här kommer tre exempel från öppningsveckan, där klumpen i min hals växt sig stor som en hockeypuck och tårarna penslat kinderna som en ismaskin penslar en rink.
Bryan Bickells sista NHL-kontrakt
Den trefaldige Stanley Cup-mästaren Bryan Bickell, 31, diagnostiserades med Multipel Skleros för cirka ett år sedan. Under våren har vi sett hur han tagit beslutet att avsluta sin karriär och gjort sitt sista mål i NHL. En rörande historia om en man som tvingas sluta för tidigt. .Sin sista säsong gjorde Bryan elva matcher i Carolina Hurricanes, men innan det var han nio säsonger i Chicago Blackhawks, klubben han draftades av och vann tre Stanley Cup med. I början av oktober, i år, gick Blackhawks ut med att de skulle signa Bryan Bickell på ett endagskontrakt, så att han skulle få pensionera sig i Chicagotröjan.
Detta berörde mig något enormt. På presskonferensen grät Bickell med sin lilla dotter på armen och i torsdags entrade han isen för sista gången – iklädd en Blackhawkströja. Denna gest av Blackhawks sänder så himla rätt signaler. Hockey betyder allt för många, och säkerligen för Bickell, men när allt är sagt och gjort är det tydligt vad som egentligen är viktigt.
Stand With Vegas
Jag tror fortfarande det är många som har svårt att greppa vad som egentligen hände förra helgen i Las Vegas. Jag inkluderad. Filmer, bilder och berättelser från masskjutningen får hjärtat att fladdra av obehag och det är fysisk smärtsamt att tänka på vad alla tusentals människor måste ha känt när de insåg vad som höll på att hända. Jag önskar av hela mitt hjärta att det kunde göras ogjort.
När Las Vegas nystartade NHL-lag skulle göra sin historiska debut igår kväll, i Dallas, blev Golden Knights-spelarna tvungna att balansera den tunga sorgen och den entusiastiska spänningen och det måste helt ärligt ha varit en lite olustig känsla att stå där. Men med en otroligt liten, men enormt stor, gest visade Dallas Stars sitt stöd, och jag bröt återigen ihop. Efter att ha radat upp sig på andra sidan mittcirkeln, mitt emot motståndarna, åkte samtliga Dallasspelare och ställde sig bakom Vegasspelarna i en tyst handling av stöd och sympati. Så oerhört fint. I högtalarna hördes en röst som sade ”Tonight Dallas stands with Vegas”. Så simpelt, men så starkt.
Man hyllade även två bortgångna personer som stått Dallas Stars nära, bland annat kommentatorn Dave Strader som efter ett år av sjukdom gått bort. Även dessa två hyllningar var värdiga och varma.
The 21st Duck
Anaheim Ducks har någonting de kallar för The 21st Duck. Där får ett barn eller ungdom chansen att vara en del av laget, i år var det 17-åriga Katie Hawleys tur. Katie har drabbats av cancer för tredje gången och hennes vardag består av behandlingar och operationer. Se filmen nedan och försök att inte bli rörd.
Att använda sitt varumärke och sitt kändisskap till något sånt här borde vara en självklarhet för alla med stjärnglans runt sin verksamhet. Så himla viktigt, enkelt och betydelsefullt.
A storybook ending to an inspirational night. Watch ”21st Duck” Katie Hawley react to @RickyRakell93’s game-winning goal. pic.twitter.com/joUm3H0WIu
— Anaheim Ducks (@AnaheimDucks) October 6, 2017
Somliga säger att ”det är så himla amerikanskt och ytligt” med såna här ceremonier, eller ”det skulle aldrig funka i Sverige”. Well, fine. Låt det vara amerikanskt, låt det verka glansigt och polerat och med en agenda. Men lik förbannat skänker det ju tröst, värme och signaler om omtanke till de som vill ta åt sig eller känner sig berörda. Och helt ärligt, vadå inte funka i Sverige? Let’s make it funka i Sverige! Jag tror att vi alla skulle må lite bättre om var och en – stora organisationer som små personer – visade lite mer omtanke, kärlek och sympati.