Ni som känner mig vet att jag mår väldigt bra när jag får vistas i arenor och ishallar, med dedikerade idrottsmän/idrottskvinnor och brinnande fans. Så varje år när det vankas SHL-premiär är jag extra nöjd med livet. Det som känns som en evighet på vårkanten är plötsligt överspelat och vi kan fortsätt våra hockeyfulla liv. Och i år ska det bli kul att får göra det ifrån Göteborg igen.
Igår inledde jag med att sända live från den stora marschen som Frölundas fans hade från hjärtat av Göteborg, som man väl ändå får kalla Avenyn, till Scandinavium. Att sända live är trixigt när man är ensam och inte vill filma sig själv, framför allt utan stativ och när man vill göra intervjuer. Men det viktigaste jag ville förmedla med en livesändning från marschen var stämningen, så jag kände mig rätt bekväm i att vara tyst långa stunder.
Oavsett lag, stad eller sport är alla former av kärleksyttringar från supportrar så himla underbart. Vi som någon gång hållit på med idrott, eller haft ett favoritlag, vet precis hur dom känner, de där marscherande fansen med facklor i händerna och hesa röster. Förväntan. Nervositet. Upprymdhet. Och villkorslös kärlek.
Väl på plats i Scandinavium var det skitkul att träffa alla journalistkollegor och andra bekanta igen, många av dem träffar man inte på hela sommaren. Matchen mellan Frölunda och Mora blev tajt, och Mora gav Frölunda en match jag tror få hade väntat sig. Kul!
Denna säsong kommer jag och min kollega Anton Edman på Hockeysverige.se att dela på skribentjobbet från Göteborg. Han har flyttat hit för att plugga och är peppad på att skriva hockey vid sidan av studierna. Anton fick det ärofyllda uppdraget att skriva premiärtexten, som ni hittar här.
Underbart att vara igång! Jag ser fram emot en höst som förgylls av heta hockeykamper, spännande intervjuer och passionerade supportrar. Vi ses i hockeyvimlet!
Ps. På min Instastory finns lite klipp från premiären, kika gärna innan de försvinner.
