Jag har med egna ögon sett vad sport kan göra med vilsna, rädda och osäkra personer som inte känner igen sig i sitt nya land. För några år sedan träffade jag Reza och Reza, som båda vittnade om att fotbollen fick dem att tänka på annat än krig, sorg och saknad av sina syskon och föräldrar. Den konstanta ångesten vilar för en stund när de går ut på planen.
De pratade inte bara om ångestdämpning och flykt från oro, utan även om hur fotbollen givit dem nya vänner, hjälpt dem med det svenska språket och att förstå den svenska kulturen. Om ni orkar får ni gärna läsa det långa reportaget, det var två fantastiskt modiga pojkar jag fick äran att träffa.
Igår hade Djurgården Hockey en aktivitet där ensamkommande barn och ungdomar fick möjlighet att testa på hockey i Globen. Så himla rätt. Vi är generellt duktiga på att kommunicera våra ståndpunkter och värderingar i tal och skrift, men det är de faktisk aktiviteterna som får budskapet att nå fram ordentligt. I alla fall till mig.
Aktiviteten i Globen är en del av Stockholm Hockey Week, och överskottet för hela projektet ska gå till att höra ishockeyn mer lättillgänglig för de som vill utöva. Man vill dessutom ge bättre förutsättningar och miljöer till de som spelar hockey runtom i Stockholm.
Såna här initiativ är så himla lätta att dra igång, och så otroligt lätta att genomföra. Att lägga den tid och de få slantar det kostar med en sån här aktivitet gör så mycket i det långa loppet. Dels för barnen, såklart, men också för varumärke och för att visa att man lever efter sina värderingar. Brynäs IF gör en liknande aktivitet varje år, och det finns såklart andra initiativ som verkställts i samma anda, men tänk om ännu fler klubbar kunde göra detta. Och oftare!
Nu kanske den cyniske tänker; ”Pff, de som testade där kommer ju aldrig att kunna fortsätta med hockeyn. Det är dyrt och tidskrävande!” Nej, det kanske inte är alla de som testade som kommer att fortsätta med hockey. Många av dem kanske inte ens tyckte det var speciellt roligt. Men barnen i Globen har flytt från saker som för oss i Sverige har svårt att föreställa oss. De går interna matcher med sitt psyke och sina känslor varje dag för att försöka förstå hur de ska fortsätta existera. De har så många saker att deala med. Så om Djurgården kunde få barnens ångest och oro att försvinna, om än bara för en timme, är det värt så mycket mer än vi andra aldrig kommer att förstå.