Idag var det den förste juni. Första dagen på sommaren. Vädret vittnade om annat, det blåste, regnade och var fett kallt framåt kvällen. Men enligt boken var det sommar. Så de vita byxorna åkte fram, min jacka var för tunn för mitt eget bästa och jag envisades med solglasögonen under tveksamma ljusförhållanden.
Vi hade sommarfest med jobbet idag. Tanken var att vi skulle äta en härlig buffé på Josefina på Djurgården, en restaurang med fantastisk potential och ett riktigt drömläge i direkt anslutning till vattnet. Men de hade sjabblat bort vår bokning och vi fick sitta utomhus i snålblåsten. Jag trodde allvarligt talat att jag skulle förfrysa. Och den buffé de fick ta som nödlösning innehöll knäckebröd med någon skagenröra på, köttbullar, potatis, gravad lax, sill och en ljummen västerbottenostpaj. Det kändes så sjuuuuukt fattigt.
Vi åt och drack upp så snabbt vi kunde, det gick typ inte att sitta där utan att skaka sönder av köld, och sedan promenerade vi längs vattnet och tog oss till färjan utanför Gröna Lund. Vi tog båten över till Slussen och satte oss på ett ölhak på Götgatan. Där var det varm och skönt.
Det är precis såna här kvällar som man drömmer om när man flyttar till Stockholm. Okej, inte de kalla buffékvällarna, men de varma umgängeskvällarna med vackra utsikter, båtturer, djupa samtal och skratt. Promenader på kullerstenar, ljudet från glädjetjutande personer från diverse attraktioner på Gröna Lund, färjornas tutor och låga samtalsröster på Södermalm.
Tyvärr fick jag inte så många sådana kvällar under tiden jag bodde här, med tanke på att jag flyttade upp när hösten började och att vintern tog vid kort därpå. Men jag lovar dig, Stockholm. Jag kommer tillbaka för mer.
Detta är inlägg 85 av 100 i projektet #blogg100 skapat av Bisonblog